När man har känslor som man inte hade innan
Jag säger alltid samma sak. Du förstår inte, ni förstår inte. Och jag har rätt, åtminstonde denna gången.
Livet här är oftast underbart , helgerna och alla vänner här är det man längtar efter på vardagarna. Helgerna fylls med allt roligt man vill göra och blir jätte lyckade för det mesta. Utan helgerna och vänner man har fått här så hade jag aldrig stått ut. För vissa känslor man har här är konstiga och en sak som hade varit en skit sak hemma kan bli en sak som jag kan gråta över här. Allting är mycket mer känsligare. I början var jag inte att leka med när jag hade mina depp dagar, nu unviker jag allt som kan få mig på depp humör. Även om det inte går att unvika helt men åtminstonde så pass mycket som det går. Att vara sjuk är mardrömmen här, depp depp depp... För vem vill inte ligga i sin säng hemma, med någon som pysslar om en när man är sjuk? Eller någon som lagar mat till dig, går och handlar proviva och ringer runt för att få tag i en panodil när du har mensvärk? ( för att apoteket är stängt)
Jag saknar så himla mycket hemma men samtidigt så har jag en känsla, en bra känsla. Att jag inte är klar här ännu, just nu kan nog inget få mig att åka hem på 8 månader. Jag behöver detta, jag är inte klar här än, snart, snart men inte ännu. Jag sätter alltid saker som mål eller roliga saker som jag ska göra. Det får mig på ett strålande humör och också känslan av att orka kämpa när livet är mindre roligt. Som om 17 dagar kommer familjen sen ska jag tillbringa två veckor med dem, i sommar blir det en weekend till Niagara fallen och i höst en resa till Mexico.
Något jag inte förstår är var tiden tar vägen, veckorna bara rullar iväg.. Jag har snart varit i USA i 4 månader, 4 heela månader? vart tog 4 månader vägen? Men som sagt 4 månader utav 12, 8 kvar! Ett år är alldeles lagom för mig, inte en endaste månad ska jag stanna till efter det, sen vill jag hem heem till kära Sverige.
Jag längtar efter nyttig mat, pappas mat, Hannes och mina filmkvällar, alla mysiga dagar med S och alla underbara dagar med mina vänner. Jag vet att många kan säga : Åh du missar så mycket här hemma. Visst missar jag mycket som händer hemma, men jag menar jag missar ett år. Ett år utav hur många fler år till! Det kan jag ta.
Nu ska jag hoppa i sängen, jag är heelt slut just nu och sängen är väldigt lockande :) ( jag som sa att bloggen inte skulle bli personlig, nu har det just blivit det)
Pauline
Livet här är oftast underbart , helgerna och alla vänner här är det man längtar efter på vardagarna. Helgerna fylls med allt roligt man vill göra och blir jätte lyckade för det mesta. Utan helgerna och vänner man har fått här så hade jag aldrig stått ut. För vissa känslor man har här är konstiga och en sak som hade varit en skit sak hemma kan bli en sak som jag kan gråta över här. Allting är mycket mer känsligare. I början var jag inte att leka med när jag hade mina depp dagar, nu unviker jag allt som kan få mig på depp humör. Även om det inte går att unvika helt men åtminstonde så pass mycket som det går. Att vara sjuk är mardrömmen här, depp depp depp... För vem vill inte ligga i sin säng hemma, med någon som pysslar om en när man är sjuk? Eller någon som lagar mat till dig, går och handlar proviva och ringer runt för att få tag i en panodil när du har mensvärk? ( för att apoteket är stängt)
Jag saknar så himla mycket hemma men samtidigt så har jag en känsla, en bra känsla. Att jag inte är klar här ännu, just nu kan nog inget få mig att åka hem på 8 månader. Jag behöver detta, jag är inte klar här än, snart, snart men inte ännu. Jag sätter alltid saker som mål eller roliga saker som jag ska göra. Det får mig på ett strålande humör och också känslan av att orka kämpa när livet är mindre roligt. Som om 17 dagar kommer familjen sen ska jag tillbringa två veckor med dem, i sommar blir det en weekend till Niagara fallen och i höst en resa till Mexico.
Något jag inte förstår är var tiden tar vägen, veckorna bara rullar iväg.. Jag har snart varit i USA i 4 månader, 4 heela månader? vart tog 4 månader vägen? Men som sagt 4 månader utav 12, 8 kvar! Ett år är alldeles lagom för mig, inte en endaste månad ska jag stanna till efter det, sen vill jag hem heem till kära Sverige.
Jag längtar efter nyttig mat, pappas mat, Hannes och mina filmkvällar, alla mysiga dagar med S och alla underbara dagar med mina vänner. Jag vet att många kan säga : Åh du missar så mycket här hemma. Visst missar jag mycket som händer hemma, men jag menar jag missar ett år. Ett år utav hur många fler år till! Det kan jag ta.
Nu ska jag hoppa i sängen, jag är heelt slut just nu och sängen är väldigt lockande :) ( jag som sa att bloggen inte skulle bli personlig, nu har det just blivit det)
Pauline
Kommentarer
Postat av: Sofia
det finns en kotte på andra sidan kusten som förstår PRECIS vad du menar. det är så skönt att ha någon som kom samtidigt hit och som är i precis samma sits med samma känlsor osv. det är som du säger, dom i sverige kan aldrig förstå fullt ut hur det är att vara här.
Trackback
