♥

Att inte kunna somna, att fastna framför maday på tvn och bli påmind. Att vara dum nog att läsa gamla blogg inlägg och bli påmind, påmind om allt ledsamt om alla skratt och all lycka. Lycka framförallt. Att tänka tillbaka på allting, att gå vidare, att släppa taget, att börja om. Jag glömmer aldrig när vi en gång började om, när allting var dåligt och du hälsade på i USA, när du följde mig till kontrollen på flygplatsen, när vi skulle på olika håll, när vi höll om varandra och jag grät hela vägen hem. Jag kommer aldrig glömma och vissa dagar kan jag inte annat än bli påmind och gråta några tårar. Jag är bara människa, jag är inte känslolös och jag bryr mig för mycket om andra människor.

Tiden läker alla sår.. en dag.